Horribelt och tragiskt!
Läste den här artikeln i Aftonbladet igår...
Än en gång påminds vi om hur nyckfullt livet är. En nyfödd bebis blir smittad av sin mors nya herpes och dör 11 dagar gammal. Det känns lite ofattbart, eller konstigt. Herpesvirus är förstås ingen enkel match för en nyfödd, det hade lika väl kunna varit en kraftig influensa - nyfödda är bräckliga mot det de inte har antikroppar emot. Det är väl ingen nyhet?
Att själv orsaka sitt barns död? Jag förstår inte hur hon kan lastas, hon var omedveten. Livet har varierande längd, det är naturligt. Orsakerna till varför vi dör kan bero på små detaljer eller stora händelser, det känns mindre väsentligt.
Som om man inte är tillräckligt nervös när man kommer hem från BB med ett litet ömtåligt knyte på cirka 3 kg.
Nu ska man dessutom vara livrädd för att man ska ta livet av sin nya bebis om man pussar på den....
Det aktuella fallet är naturligtvis hur tragiskt som helst, men det är också väldigt tragiskt om nyblivna föräldrar slutar pussa sina bebisar.
Fortsätt pussas!
Kika gärna in på middemadde.blogg.se där hon skriver om sorgen till sin lilla Philip som hon förlorade alltför tidigt. Hon skriver väldigt gripande om den stora saknad hon känner.
Usch, den familjen och mamman skulle jag bara vilja krama om.
Det är så hemskt att det finns så mkt orsaker till att vi änglaföräldrar förlorar våra små älskade barn.
Man känner sig så fruktansvärt ensam om att ha förlorat det käraste man har, men när man läser lite här och där så märker man att det är så fruktansvärt vanligt och så MASSA olika orsaker till att barnen måste lämna oss för att gå över till andra sidan.
Livet är bra skört...
Tack för det fina du skrev...
Du har så rätt, vi ska visa att vi älskar mer.
Kramar om!
