Påsken och Sofias födelsedag
Ska skriva lite vad som hände under påsken lite kort om jag kan. På skärtorsdagen kom Sofia och Emil på kvällen och blev överraskad av att vi höll på med påskmat som T och jag hade gjort. Emil blev lyrisk att vi hade gjort nubberöra som va tydligen hans favorit. Lite senare ändå kom Tony för han ville vara med när vi gav Sofias första present en cykel. Hon blev jätteglad. Trevlig början på påsken. På långfredagen så var det Sofias födelsedag och då fick hon frukost på sängen och vi sjöng såklart. Hon fick ett födelsedagskort från Thomas och mig. Där står det att hon får välja valfri säng och byrå på Ikea inom rinlig kostnad. På kvällen så var vi alla ut och åt på Tzatziki som Sofia hade valt. Vi satt allihopa snett för golvet lutade och alla var frusna om fötterna och när vi skulle gå va alla jackorna fuktiga. Det måste bero på att restaurangen ligger så nära fyrisån. Men maten var god och alla nöjda. Sen gick vi vidare till Terrassen för att avsluta med en drink eller kaffe. Sofia och Emil åkte hem och jag skjutsade hem Linda och då var det bara jag, Tony och Thomas kvar och där blev det ytterligare drinkar, men inte för mig då som har mitt "pyre" i magen och tänka på. Tony övertalade en trött Thomas att följa med till Flustret där det var jättelite folk så vi ångrade oss på en gång att vi hade gått dit. Men vi försökte göra det bästa av allt så vi dansade lite och karlarna drack bara mer och mer. men jag och mr T lämnade Tony runt halvett för hemgång.
Resten av påsken va jag i Sthlm och tog det lugnt med påskmat och teve jag va knappt ut alls utan tillbringade i lägenheten hela tiden. Ikväll känner jag väldigt mycket hur "pyret" rör sig i magen. Det är fascinerande och häftigt varje gång och ju större den blir ju starkare blir sparkarna.
En dag kvar!
Ska sammanfatta lite vad som har hänt under en vecka...det började med förra måndagen då blev jag så sjuk ,dunderförkyld och fick feber. Det var evigheter sen jag var sjuk och nu när jag blev det slog det till ordentligt. Thomas kom hit och även han var sjuk och hade feber. Han hade högre feber än mig...killar är ju alltid klenare än tjejerna. Där har vi bevis på det =)
Nu är jag äntligen på bättringsvägen men hostar lite fortfarande om jag anstränger mig. Försökte träna lite på min crosstrainer och blev så slut efter en halvtimme på den, men gjorde både sit-ups och armhävningar efter det så jag känner mig duktig. Jag säger bara gud vilken dålig kondis jag har fått, men skitsamma om jag har det nu. Känner inte lika behov av att träna nu när magen växer. Jag har levt i en egen liten bubbla med illamående som hela tiden har funnits där som har kommit i vågor. Det har verkligen tagit över mitt liv och jag har inte alls varit social. Men jag tror faktiskt att det håller på att försvinna nu och jag kan komma ur min bubbla, men jag är fortfarande väldigt trött på kvällarna och på morgnarna är jag så seg.
Låg länge imorse och kände efter om jag kände "lillen" i magen....och nog känner jag att det rör sig innanför min mage. Jag blev så lycklig att jag verkligen kan känna att den rör på sig. Det är magiskt och man blir berusad av känslan. Jag har ju varit med förut så jag vet hur det känns och då är det lättare. Det är d här som är det häftiga med att vara med barn att känna att något växer inuti mig. Det är d häftigaste en kvinna kan uppleva tycker jag. Det är inte så konstigt att man orkar gå igenom allt elände med illamående och trötthet för att komma till detta stadie i graviditeten där man kan njuta varje dag med ett litet underverk i magen. Man "skaffar inte barn utan man får dem" säger jag. Det är en gåva att få barn!! Och jag har bestämt mig nu att jag tänker behålla det lilla underverket oavsett va som sägs imorgon. Jag vill inte tänka tanken på att det kan vara nåt fel på det. Jag är gjord för att vara gravid och föda fram det låt mig få göra det då!
Nu är det bara en dag kvar och jag längtar till att få se "pyret" på skärmen...har tittat på gravidkalendern och redan nu är allt utvecklat och allt ska bara växa och bli större nu.
Fostrets ansikte börjar nu att synas allt tydligare. Det har fått en haka och en liten näsa. Små fingernaglar och tånaglar bildas. Eftersom blodmängden har ökat slår fostrets hjärta nu några slag snabbare per minut. Fostret urinerar för första gången och urinet hamnar i fostersäcken. Det kan också svälja och göra andningsrörelser. Risken för missfall minskar kraftigt efter vecka 12. Vecka 12 är barnet stort som mammas lillfinger, i medeltal 5,8 cm från hjässa till stjärt - utsträckt ungefär 9 cm långt och väger runt 40 gram. Nu finns grunden lagd till alla kroppens organ och en period av kraftig tillväxt tar sin början. Ögonlocken börjar växa samman med varandra. Halsen blir längre och rakare och hakan ligger inte längre an mot bröstet. Barnet kan vrida på huvudet. Han eller hon öppnar och stänger munnen, suger in fostervatten och sväljer. Jag säger bara så fantastiskt det är!
Dalarna (Orsa-Mora)
Längesen jag skrev nåt nu så nu är det dax igen. Kom hem idag till ett regnigt och grått Uppsala efter 5 dagar i Dalarna, först hade vi en campingstuga i Orsa från söndag-torsdag och sen var det 2 övernattningar i en timrad stuga i Mora som jag tror det spökade i. Lamporna gick sönder en efter en, först utelampan, dagen efter hall-lampan och sen en lampa i vardagsrummet. Kanske var det min ilska som gjorde det eller så var d det gamla paret som var på fotografierna på väggen. Jag och spöken vill alltid att det ska finnas något övernaturligt, men jag tror jag kan känna att det finns något i rummet. En dag var jag själv där och tog det lugnt och när jag lagt mig för att vila så kände jag att det fanns någon som tittade på mig och jag hörde en liten smäll längre bort. Jag blev faktiskt inte rädd konstigt nog utan somnade. Dagen upptäckte vi att en blomma hade ramlat omkull...kanske fanns det någon som ville tala om att det var någon där men ville inte skrämma mig. Ja det var lite om spöken det.
Om vi ska det från börja när jag anlände till tågstationen i Mora så möttes jag av värsta ovädret med hagel och sen regn. Thomas mötte en sur Helena som hade längtat efter att få se snö men tji fick jag. Vi åkte vidare till Orsa där vi bodde i en mysig liten campingstuga med övervåningsängar. Första natten sov jag nästan ingenting för sängen var så obekväm men konstigt nog var jag pigg dagen efter när jag var med thomas på mässan. Det var miljöombytet och få se massor med människor som gjorde mig pigg.
På tisdagskvällen fick jag följa med T och titta på en föreställning med artister från Wallmans salonger. Det var fullt ös och 2-rätters middag. Det bästa av allt att det var gratis!
Det var inte förrän på onsdag som solen tittade fram och jag äntligen kunde få snöra på mig pjäxorna och åka skidor i härliga nypårade spår i Orsa Grönklitt som ligger lite högre upp och jag äntligen fick se snö! Jag kände mig som en elefant i spåret och flåsade som en hund efter en km och tänkte jag kommer inte att orka mera. Men efter att ha köpt iste och dextrosol så blev jag piggare och orkade åka hela 7 km den dagen. Dagen efter sken fortfarande solen och jag åkte själv till Orsa Grönklitt för T skulle jobba igen. Det kändes mycket lättare och hade garderat mig med skavsårsplåster för jag kände dagen innan att jag började bli öm på ena hälen. Det är tur att man har lite framförhållning, för det blev hela 14 km den dagen så jag måste säga att jag är nöjd för att vara en glad amatör. Jag fikade i en mysig stuga och åt en god toast och njöt av att bara vara och då kände jag mig lycklig. Det är såhär livet ska vara tänkte jag att vakna upp och ta tag i dagen och leva fullt upp. En dag kanske jag är med i tjejvasan som är på 3 mil och det ska jag väl klara om jag har rätt valla bara och det hade jag inte när jag åkte nu fick kämpa på extra för det gled inte så lätt.
Nu sitter jag med värsta träningsvärk i låren och ljumskarna och jag går lika stelt som en robot. Men gud va man njuter av att sitta ner utan att ha dåligt samvete. Nu fick jag bara mersmak på skidåkning. Ska man behöva vänta till nästa vinter för att åka nu?
Tyvärr åkte jag hem ännu argare än när jag kom och det beror inte på vädret utan på något annat. Varför kan jag inte få vara glad några längre stunder.
