Idag vaknade jag mer utvilad än nånsin. Elias sov ända från 21 till halv 3 på natten och det är länge för att vara Elias och sen sov han till 7 och då åt han bara en halv flaska välling. Ikväll har jag kämpat med vällingen igen. Han kämpar emot och vill inte gärna ha den plastiga tuttflaskan, men jag är envis och tar en liten paus och sen försöker jag igen. jag har märkt att det går lite bättre om jag lägger ner han på sängen så han inte ligger nära mina bröst, för då vill han bara vrida huvudet till tuttarna och suga. Jag måste hitta på knep och till slut åt han 80 ml ikväll, men han avslutade med en slurk bröstmölk såklart.

Idag har jag tagit en sväng till Sthlm med tåget, för att möta upp en tjej från Gtb som jag har mailat med på familjeliv sen vi va nygravida. Hon och jag är/har varit i samma situation när det gäller våra karlar. Hon och jag bestämde oss för att behålla barnet i magen trots att våra karlar inte ville ha barn. Det är såå skönt att prata med någon som vet va man pratar om, så man inte känner sig ensam. Det är värre för henne, för hon va nyförälskad i honom och allt va nytt när hon blev gravid men jag och T har känt varandra i 6 år i sommar.

Hennes tar iaf ansvar över barnet och är med henne och dottern i 2 veckor i stöten och sen åker han iväg och jobbar i 2 veckor. Min bokade in en resa till Mexico igår och bara drog iväg med några ord -att han behövde lite semester! Vem f*n behöver inte semester!! Han har knappt gått upp på natten för att ta upp Elias eller sätta in nappen. Jag har varit snäll mot han och låtit han för det mesta sovit i ett annat rum. Och idag fick jag höra att pappan till hennes barn gick upp flera ggr på natten och stoppade in nappen och lugnade sin dotter så att hon skulle få sova. Det kallar jag att uppoffra sig och visa lite ansvar!

Elias några veckor med sin pappa

Visst har T funnits en del hos Elias när han var nyfödd. Han stannar några dagar i följd och sen försvinner han i någon vecka eller två och så har det hållit på till nu. Vi får se hur det blir när han kommer hem om han flyttar in i sin lägenhet som har varit uthyrd eller om han bor hos mig eller sin kära lilla mamma. Det är mycket frågetecken hur vi kommer att göra i framtiden, men en sak är jag säker på och det är att det måste bli en förändring!

Jag skulle kunna berätta om så mycket elaka saker som T har sagt under tiden jag har varit gravid, men jag orkar inte ta upp det nu. Tiden måste gå ett tag först för att jag ska börja prata om det här.

När han kommer hem OM han kommer hem då måste vi prata ut hur vi vill göra med framtiden och hur vi ska göra för att Elias ska få det så bra som möjligt. Det senaste jag har hört är att barn inte ska ha något "varannan vecka" innan de är 3 år för att de blir annars förvirrande.

Är det någon som har erfarenhet om detta...berätta gärna om hur det har gått för er.