Om jag ska berätta lite om morgondagen när vi träffade mamma och Erik...vi träffades på Rififi och Linda satt där redan när vi kom. Hon blev nog glad när vi kom :-)

Det första mamma gjorde va att kramas och pratade med Elias i magen och sen berättade om sin galtnacke och kycklinggröst som lät väldigt tråkigt och när vi hade satt oss så började hon berätta om hela sin sjukdomshistoria från att hon fick en ny njure till stroke och nu senast en hälsena som har gått av, som har gjort att hon har fått kotkompressioner. Hon fick ett negativt besked från läkaren igår att de inte kan sätta dit en ny p g a hennes mediciner (kortison) som gör att det till 80% kan göra att hälsenan går av igen. Så hon var väldigt besviken att hon får leva utan en sån och det blir inte bättre i ryggen för det.

Till slut beställde in mat och det var bara Erik och Linda som blev nöjda med maten och det var lasgne och pizza, men jag tyckte lasagnen var torr och tråkig.

Det var mest mamma som pratade som vanligt och vi satt snällt och lyssnade på hennes prat och mycket var klagan på det mesta och alla. Till slut orkade vi inte lyssna på hälften. Tycker synd om Erik som inte kan få en syl i vädret, men jag lät han komma till tals till slut och då fick stackars Linda lyssna på mamma.

Jag fick presenter och det var mycket fina kläder till Elias som jag var väldigt tacksam över att få. Tack för dem!

Sen efter 2 timmar så var det dax att gå och då skulle mamma ta sig upp för trappan, för vi satt nere i källaren. Då var mamma tvungen att klaga till chefen att det inte var rullstolsvänligt varken in eller ner där. Så hon stod jättelänge och pratade med ägaren, så vi ledsnade och ville gå. Till slut när vi skulle ta avsked då började hon prata om att vi skulle få äta gratis där; för det inte var handikappvänligt och pekade på oss att han skulle komma ihåg oss, så vi skulle gratis mat där. Linda och jag skämdes jättemycket och ville sjunka genom golvet. Hon ska alltid göra sådär klaga och få sin vilja, så har hon varit sen jag var liten. Nu orkar jag inte skriva mera.