Ska sammanfatta lite vad som har hänt under en vecka...det började med förra måndagen då blev jag så sjuk ,dunderförkyld och fick feber. Det var evigheter sen jag var sjuk och nu när jag blev det slog det till ordentligt. Thomas kom hit och även han var sjuk och hade feber. Han hade högre feber än mig...killar är ju alltid klenare än tjejerna. Där har vi bevis på det =)

Nu är jag äntligen på bättringsvägen men hostar lite fortfarande om jag anstränger mig. Försökte träna lite på min crosstrainer och blev så slut efter en halvtimme på den, men gjorde både sit-ups och armhävningar efter det så jag känner mig duktig. Jag säger bara gud vilken dålig kondis jag har fått, men skitsamma om jag har det nu. Känner inte lika behov av att träna nu när magen växer. Jag har levt i en egen liten bubbla med illamående som hela tiden har funnits där som har kommit i vågor. Det har verkligen tagit över mitt liv och jag har  inte alls varit social. Men jag tror faktiskt att det håller på att försvinna nu och jag kan komma ur min bubbla, men jag är fortfarande väldigt trött på kvällarna och på morgnarna är jag så seg.

Låg länge imorse och kände efter om jag kände "lillen" i magen....och nog känner jag att det rör sig innanför min mage. Jag blev så lycklig att jag verkligen kan känna att den rör på sig. Det är magiskt och man blir berusad av känslan. Jag har ju varit med förut så jag vet hur det känns och då är det lättare. Det är d här som är det häftiga med att vara med barn att känna att något växer inuti mig. Det är d häftigaste en kvinna kan uppleva tycker jag. Det är inte så konstigt att man orkar gå igenom allt elände med illamående och trötthet för att komma till detta stadie i graviditeten där man kan njuta varje dag med ett litet underverk i magen. Man "skaffar inte barn utan man får dem" säger jag. Det är en gåva att få barn!! Och jag har bestämt mig nu att jag tänker behålla det lilla underverket oavsett va som sägs imorgon. Jag vill inte tänka tanken på att det kan vara nåt fel på det. Jag är gjord för att vara gravid och föda fram det låt mig få göra det då!

Nu är det bara en dag kvar och jag längtar till att få se "pyret" på skärmen...har tittat på gravidkalendern och redan nu är allt utvecklat och allt ska bara växa och bli större nu.

Fostrets ansikte börjar nu att synas allt tydligare. Det har fått en haka och en liten näsa. Små fingernaglar och tånaglar bildas. Eftersom blodmängden har ökat slår fostrets hjärta nu några slag snabbare per minut. Fostret urinerar för första gången och urinet hamnar i fostersäcken. Det kan också svälja och göra andningsrörelser. Risken för missfall minskar kraftigt efter vecka 12. Vecka 12 är barnet stort som mammas lillfinger, i medeltal 5,8 cm från hjässa till stjärt - utsträckt ungefär 9 cm långt och väger runt 40 gram. Nu finns grunden lagd till alla kroppens organ och en period av kraftig tillväxt tar sin början. Ögonlocken börjar växa samman med varandra. Halsen blir längre och rakare och hakan ligger inte längre an mot bröstet. Barnet kan vrida på huvudet. Han eller hon öppnar och stänger munnen, suger in fostervatten och sväljer. Jag säger bara så fantastiskt det är!