Idag är det juldagen och det var längesen jag skrev nåt nu. Ska försöka sammanfatta lite va som har hänt. Dan före dopparedagen, så kom mina kära barn hit och vi bakade lussekatter, pepparkaksmuffins, brända mandlar och eget godis som jag gillade väldigt mycket. Det var så mysigt att få umgås med bägge tjejerna samtidigt det är inte ofta vi ses allihopa. Så när allt var klart så åt vi revbensspjäll och bakad potatis som var väldigt gott. Senare så myste vi framför teven och tittade på adventskalendern tillsammans och provsmakade på allt vi hade bakat. Sen pyste och vi mös i soffan och hade en lugn och skön kväll. Tjejerna la sig tidigt men jag kunde inte sova som vanligt så jag satt uppe ett tag till. När jag äntligen skulle sova bredvid Linda så gick inte det heller, för Linda pratade i sömnen som vanligt och snarkade så jag var tvungen att lägga mig vardagsrummet och somnade till slut.

Så var det äntligen julafton och alla samlades hos Lindas nya lya och där blev det massor med julmusik så man lessnade.  Började med att griljera skinkan och blanda färsen till köttbullarna. Stod och stekte köttbullar 10 min in i Kalle men va gör det för ingen var intresserad att titta på det ändå. Efter så åt vi den goda julmaten men alla blev så fort mätta av det lilla maten man tog. Ingen orkade efterätten utom Tony som det inte finns någon botten i =)

Tittade på sista adventskalendern och åt mera godis ur paradisasken så magen svällde så man såg ut som man var gravid. Vi gick ut en sväng allihopa så vi inte skulle somna i soffan, men det gjorde jag nästan ändå när vi kom tillbaks. Det var som lugnet före stormen precis innan Fredrik kom hem och då blandades vodka och enerigdryck och det blev diskussioner igen. Gillar verkligen Lindas pojkvän han har samma humor som mig och är en sån glädjespridare, Han är sån som ger en energi älskar såna människor. Linda och Fredrik är ett vackert par som många vänder sig om och är avis på.

Tänkte ta en taxi hem men det blev buss ändå för Linda och Fredrik skull åka samtidigt ner på stan. Allt flöt på med bytet med bussen så vi var hemma snabbt och blev mycket billigare än taxi.

Sofia sov över och vi sov jättelänge idag, sen kom tony och hämtade henne för hon ska till Emils mormor och morfar idag. Det var en perfekt jul förom bristen på snö tyvärr inte en endaste snödroppe har det kommit på jättelänge. 

Ska lägga ut lite bilder när Linda skickar över dem som vi tog igår.

God Jul till er alla från mig!

Promenad o vandring runt  i den fina sävjaskogen. En annan av mina små egenheter. Tankarna som kommer då jag i hastigt tempo lägger kilometer efter kilometer efter mig. Och tankarna ja, de hinner med och går nästan om mig. Att promenera eller resa betyder inte flykt för mig eller att jag ser till att aktivera mig för att slippa hinna tänka. Nej, jag kommer närmare mig själv o livet då och man tänker massor då! Så härligt när man äntligen ser att det finns en sol bakom molnen men snart är det mörkt igen tyvärr.

Det är på min stilla kammare, som jag sedan kan sortera, utkristallisera och verbalisera vad dessa tankar o känslor egentligen vill säga.

Vandrar vild i i skogen för att sedan rofyllt kunna dra mig tillbaka.

Ruggigt, kallt och inte särskilt intagande ter sig vädret där jag nu befinner mig.

Vart tog vargavintern vägen? Den ulliga snön och sprakandet under skorna?

Vart tog min barndom vägen? Vilken och vart åt barkar färden?

Varför känns hjärtat tungt idag och varför, varför och åter varför....?

Livet och dess gilla gång och mormorsklockan som tickar långt bak i mitt minne.

Försöker finna en sång, greppar tag om en avlägsen melodi, som påminner om något välbekant. (men som genast hinner gömma sig långt inne i hjärnbarken)

Det ekar tomt idag (eller nåja, en och annan Astrid Lindgren-visa kan välan dyka upp om jag riktigt tvingar min melodibank att hosta upp nåt)

Men det är väl egentligen något annat jag menar.....med att försöka hitta en sång eller avlägsen melodi. Det kan även jag inse.

Men varför?

Hugaligen, som man säger i Norr...

 
är nog ett ganska vanligt uttryck. men egentligen finns det någon på jorden som fullt ut vet vem den är? som känner till alla sina egenskaper och brister? finns dem som säger att äkta kärlek är när någon älskar en för den man är, men om man då inte vet vem man är fullt ut hur ska man då veta att någon älskar en för den man...är det vill säga äkta kärlek? är inte kärlek egentligen när någon står ut med än oavsett? eller är det bara rätt balans av feromoner?

Har funderat på det en hel del idag när jag har gått och småpysslat hemma. Även när man har kärleksrelationer så beter man sig annorlunda beroende på vilka känslor man har till personen. Man har inte exakt samma känslor till alla som man inleder ett förhållande med, allt beror ju på vad man känner och hur personen är som individ. En del kanske faller för en viss egenskap hos en individ som passar in i ens liv just då. Alla människor som kommer in i ens liv, kommer in av en orsak antingen för en period eller för att stanna. Alla människor som har funnits i mitt liv har gett mig något, antingen på bra eller dåliga sätt. Vilket i sin tur har gjort att jag har blivit en eller flera erfarenheter rikare och kunnat arbeta med mig själv. Se på mig själv och kunnat utveckla mig mot den som jag är idag. Detta är en process som pågår hela livet beroende på om man är intresserad av att utveckla sig själv. Är man inte det utan bara lever i samma trall så tillför man inte något varken för sig själv eller omgivningen. Att ha mål med sitt liv är något som man bör ha. Om man sedan når målen är en annan sak, men vill man nå dem så gör man det. Det finns alltid ett syfte med allt man gör, man kanske inte ser det när man gör det men efteråt när man tittar tillbaka så ser man det på ett annat vis. Då kanske man till och med förstår varför man gjorde som man gjorde i vissa situationer som man inte tänkte på. Varje dag som man är med om lär man sig något nytt. Man vänder blad i boken och börjar att skriva på en ny historisk dag.  Har gjort en lista på hur jag vill att den perfekta mannen ska ha för egenskaper. Ja jag vet att det omöjligt att hitta en så här perfekt man, men man kan ju alltid drömma.

Någon som älskar mig för den jag är
Någon som har båda fötterna på jorden
Någon som känner sig trygg med mig
Någon som tar mig för den jag är med alla mina fel och brister
Någon som får mig att skratta
Någon som har samma drömmar om framtiden och livet
Någon som talar om för mig att jag är det bästa som finns
Någon som förstår mig när jag är på dåligt humör och som accepterar mig då
Någon som får mig att förstå vad kärlek är
Någon som ser livet som en gåva
Någon som ser varje dag som om den kan vara den sista
Någon som förstår innebörden av ärlighet
Någon som förstår innebörden av tillit
Någon som känner en längtan efter mig
Någon som älskar som jag gör

Vad är en god självkänsla i förhållande till ett bra självförtroende, och har dessa egenskaper egentligen något att göra med hur människor upplever sig själv?
Vad är det egentligen som gör att vissa människor är så nöjda med livet och sig själv medan andra är totalt missnöjda? Är det bara innehållet i ryggsäcken som skiljer dem åt eller är det rent av personligheterna man föds med? Är varje persons livserfarenheter och händelser slumpmässiga eller förutbestämda? Finns det rent av missnöjda bebisar? Kan man vara ledsen redan innan man föds. Ärver man kanske inställningen till sitt eget liv och är självkänslan oföränderlig redan från födseln. För hur förklarar man annars att någon som blivit våldtagen, torterad och sviken ändå kan må bra med sig själv medan någon som föddes med silversked i mun och har alla tänkbara bekvämligheter ändå känner sig missnöjd och olycklig?
Människans skäl och varifrån vi hämtar styrka och motivation är för mig en av livets största gåtor. Jag ser verkligen inget större samband mellan upplevelser och mående. Däremot verkar det lättare att lyckas i samhället och att ta smällar om man har en bra självkänsla och ett starkt självförtroende. Receptet för detta finns nedan och ska intas från livets första dag.

Självkänslan har med din känsla för dig själv att göra. Den är grunden för dina tankar om dig själv. Självkänsla är en upplevelse av identitet och egenvärde för den du är. 
 
Självkänslan växer sig stark genom att du blir sedd och bekräftad och utvecklas genom din uppfattning att du duger som du är. Den påverkas inte nämnvärt av prestationer. God självkänsla fungerar också som ett själens immunsystem och ger motståndskraft, styrka och förmåga till återhämtning

Självkänsla anses av många hänga ihop med om man som barn fått uppleva kärlek eller inte. Om man har detta som grund så kan man komma långt med det man vill uppföra då har man ett stort förtroende att klara av saker som man vill åstadkomma.

Självkänsla är egenskapen att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar samt förtjänt av framgång och välmående.

RECEPT för en god självkänsla

Leva medvetet
Leva meningsfullt
Personlig integritet
Acceptans
Kärlek
Kreativitet
Tid
Uppmuntran
Frihet
Kommunikation