Hej allihopa som har kommit in på min sida. Nu har jag börjat med det alla andra gör på sin fritid bloggar! Min dotter tyckte bestämt att jag skulle börja skriva här för det är terapi och kul och läsa senare i livet vad man har gjort. Alltså Blogg=dagbok tycker jag det betyder. Men jag tycker mitt liv är så ointressant så det finns inget att skriva om, men jag kan ju alltid skriva om andras liv och händelser i livet. Det behöver ju inte vara mitt liv det alltid handlar om. Har redan gjort en nybörjartabbe glömde spara mitt inlägg så jag får börja om igen *pust*

Första regeln enligt min dotter är att inte skriva så långt så ngn orkar inte läsa. Regeln nr 2 är att länka till ngn och det gjorde jag precis. Då går jag till regeln 3 och det är att lägga in en bild och det ska jag göra när jag har bestämt mig vilken. Jag har lyssnat på min dotter som jag är duktig på att göra när jag inte är disträ.

Då ska vi över till det som har hänt idag då...börjar med det som man måste alltid göra och det är att äta frukost som alltid består av nybryggt kaffe med en skvätt grädde som är pricken över i:et, en smörgås eller två och löskokt ägg. Så nu var det gjort att skriva om något vardagligt sen har jag gått och funderat på om jag ska träna eller inte men hoppar över det till imorgon. Det är så skönt att träna för jag blir så pigg av det, så det tänker jag aldrig sluta med. Har äntligen fixat pass idag och det var jättesvårt att se allvarlig ut på kortet. Jag vill alltid se glad ut för annars ser jag kriminell ut. Min Kära Linda var med och kommenterade att när jag fotade passet för jättelängesen så ritade ngn av en och inte fotade. Hon har så rolig humor hon är bäst!

Idag har jag och Linda varit på en ny inredningsbutik som heter Chilli och den hade jättefina möbler och hon visade mig soffan som hon ska ha i sin nya lägenhet med pojkvännen. Ja nu har turen kommit till mig min första dotter ska flytta hemifrån och det sägs att det är mycket ångest och sorg. Jag tänker mer och mer på det och det känns vemodigt eller rättare sagt skitjobbigt. Jag har försökt mutat med choklad, massage och älsklingsmat men inget kan få henne att rubba det. Inte ens ett tredje värlsdkrig kan stoppe henne. Jag kommer själv ihåg så stolt och pirrigt det var att få flytta till en lägenhet. Det är ju stort...det är ju en av de stora händelserna i livet...de andra är ju att ta studenten, pojkvän, bröllop och barn utan inbördes ordning. Jag har gjort allt utom att gifta mig och det kommer jag väl inte att göra förrän jag är gammal, för då vet jag att det kommer att hålla resten av mitt liv.

Men jag kommer att sakna hennes tvätthög, smutsiga tallrikar och när hon kommer hem efter 3 på natten och hör hennes skratt i hallen....hehe näe allvarligt talat jag kommer att sakna hennes närvaro här hemma om vi pratar med varandra eller inte spelar ingen roll...hennes kloka och förståndiga uttalande (det är inte alltid hon följer det själv), hennes pushande att rycka upp mig när jag är nere...nu kommer jag på en till sak när hon sjunger låtar och nu är det Lars Winnerbäck som gäller...Ja ja jag vet att det finns tel och hon kommer inte att försvinna upp till Haparanda utan i samma stad som tur är. Vi kommer nog att uppskatta varandra ännu mera när vi inte ses lika ofta. Jag är glad för hennes skull och hon verkar så lycklig nu och jag unnar henne all lycka. Mina barn är mitt allt och jag skulle mörda eller dö för dem och älskar dem så mycket, men visar inte alltid det...nu kommer det en tår från mitt öga. Ja linda har rätt jag är sentimental och känslig, men jag är juh kräfta

Har redan skrivit för långt...får skriva ett nytt inlägg säger proffset.