melodi: idas sommarvisa

Du ska inte tro du får föda,
nej, du får gå ständigt gravid.
Att längta så hjärtat ditt blöda
är fruktlöst och dödar ej tid.
Din bebis den stannar i magen
till årsskiftet minst, gärna mer
så jättelångt är det till dagen
då ni i familjen blir fler.

Du har mycket vatten i benen
sådär så det sticker och drar
och häcken din är en obscen en
med gropar och hud som Babar.
Din ork är nu borta, försvunnen
ditt tålamod har sprungit bort
du ids knappast dra nåt på munnen
men skrattar åt ordet komfort.

Och svordomar ger du till vänner
för det tycker du de kan få.
Nej ingen förstår hur du känner
blott klagan får tiden att gå.
Men kämpa, ta strid emot gråten
belöning för mödan är stor:
all vånda är glömd och förlåten
den dagen du blir någons mor