Längesen jag skrev nåt nu så nu är det dax igen. Kom hem idag till ett regnigt och grått Uppsala efter 5 dagar i Dalarna, först hade vi en campingstuga i Orsa från söndag-torsdag och sen var det 2 övernattningar i en timrad stuga i Mora som jag tror det spökade i. Lamporna gick sönder en efter en, först utelampan, dagen efter hall-lampan och sen en lampa i vardagsrummet. Kanske var det min ilska som gjorde det eller så var d det gamla paret som var på fotografierna på väggen. Jag och spöken vill alltid att det ska finnas något övernaturligt, men jag tror jag kan känna att det finns något i rummet.  En dag var jag själv där och tog det lugnt och när jag lagt mig för att vila så kände jag att det fanns någon som tittade på mig och jag hörde en liten smäll längre bort. Jag blev faktiskt inte rädd konstigt nog utan somnade. Dagen upptäckte vi att en blomma hade ramlat omkull...kanske fanns det någon som ville tala om att det var någon där men ville inte skrämma mig. Ja det var lite om spöken det.

Om vi ska det från börja när jag anlände till tågstationen i Mora så möttes jag av värsta ovädret med hagel och sen regn. Thomas mötte en sur Helena som hade längtat efter att få se snö men tji fick jag. Vi åkte vidare till Orsa där vi bodde i en mysig liten campingstuga med övervåningsängar. Första natten sov jag nästan ingenting för sängen var så obekväm men konstigt nog var jag pigg dagen efter när jag var med thomas på mässan. Det var miljöombytet och få se massor med människor som gjorde mig pigg.

På tisdagskvällen fick jag följa med T och titta på en föreställning med artister från Wallmans salonger. Det var fullt ös och 2-rätters middag. Det bästa av allt att det var gratis!

Det var inte förrän på onsdag som solen tittade fram och jag äntligen kunde få snöra på mig pjäxorna och åka skidor i härliga nypårade spår i Orsa Grönklitt som ligger lite högre upp och jag äntligen fick se snö! Jag kände mig som en elefant i spåret och flåsade som en hund efter en km och tänkte jag kommer inte att orka mera. Men efter att ha köpt iste och dextrosol så blev jag piggare och orkade åka hela 7 km den dagen. Dagen efter sken fortfarande solen och jag åkte själv till Orsa Grönklitt för T skulle jobba igen. Det kändes mycket lättare och hade garderat mig med skavsårsplåster för jag kände dagen innan att jag började bli öm på ena hälen. Det är tur att man har lite framförhållning, för det blev hela 14 km den dagen så jag måste säga att jag är nöjd för att vara en glad amatör. Jag fikade i en mysig stuga och åt en god toast och njöt av att bara vara och då kände jag mig lycklig. Det är såhär livet ska vara tänkte jag att vakna upp och ta tag i dagen och leva fullt upp. En dag kanske jag är med i tjejvasan som är på 3 mil och det ska jag väl klara om jag har rätt valla bara och det hade jag inte när jag åkte nu fick kämpa på extra för det gled inte så lätt.

Nu sitter jag med värsta träningsvärk i låren och ljumskarna och jag går lika stelt som en robot. Men gud va man njuter av att sitta ner utan att ha dåligt samvete. Nu fick jag bara mersmak på skidåkning. Ska man behöva vänta till nästa vinter för att åka nu?

Tyvärr åkte jag hem ännu argare än när jag kom och det beror inte på vädret utan på något annat. Varför kan jag inte få vara glad några längre stunder.