Och imorgon kommer Thomas hit och hoppas det ska bli en händelserik helg för den senaste tiden har inte varit så rolig när man inte jobbar så mycket längre. I somras jobbade jag heltid och hade ingen tid alls för nånting och nu är det tvärtom nu finns det hur mycket tid som helst. Varför finns det inge mellanläge i mitt liv. Det är samma sak med mitt humör  upp och ner som  en bergochdalbana, men det tar vi en annan gång när jag har riktig j-a pms! Om vi ska berätta om han och mig lite kort så har vi varit ett oseriöst par i 4 år. Vi träffades på en krog på Flustret och sen har vi inte släppt kontakten riktigt. Förstår inte va det är som håller oss kvar vid varandra...är vi rädda för att bli ensamma, eller finns det en en glöd där som inte slocknar. Jag har vänt och vridit i sängen många långa och sömnlösa nätter om vi ska fortsätta eller inte och så fortsätter vi kontakta varandra fast vi säger att vi inte ska ses.

Vi har haft distansförhållande hela tiden först bodde han i Sthlm, sen i i Schweiz och nu senast i Tyskland. Nu ska  han flytta in hos mig när linda flyttar ut och vi ska prova bo ihop i ett par månader. Som längst har vi bott ihop i 2 veckor så det blir verkligen en prövotid. Det känns som det är dömt att misslyckas...varför säger jag såhär redan, men det är skönt att få dela räkningar det har jag inte gjort på många år. Det känns som jag har varit singel i 4 år för vi har träffats så sällan..huva usch jag är en bitter ensamtant, men vill  i själva verket vara en lycklig deltidslyxhustru.